Min älskade Barbie

Det tråkiga som orsakade min "bloggkollaps" var Babsan. På sista tävlingen jag tog henne på, Vingåker, kände jag återigen att något inte stod rätt till. Hade under hela våren känt att nåt inte var som det skulle och hade funderat mycket på vad det skulle kunna vara. Markarbetet gick super, hoppa gjorde hon alltid men på tävling var det som att hon inte kunde hålla ihop sig själv en hel bana. Barbie som nästan alltid var 0a eller dubbel0a hade nu haft 4 eller 8 fel i varje start. I vingåker som var ett 3dagars meeting fick hon ont i ryggen efter första klassen (en 1.15 som vi hade 0+4 i) och efter andra dagens första klass en 1.20 (4 fel) hade hon så ont att man knappt kunde ta henne på ryggen alls. Vi ledde henne och masserade för att försöka lindra smärtan och stelheten sen strök jag mig från helgens resterande klasser. Väl hemma  lät jag henne vila och jag bokade in ett besök på strömsholm.

. .
Babsan hade haft fång ett flertal gånger så jag åkte dit med intresset att framförallt röntga framhovarna, trodde att hon hade förändringar i dom, men lät veterinären göra en hel hältutredning. Det som hittades var mer än bara framhovarna...
. .
Förutom den kroniska fången hade hon pålagringar i bägge bakknäna, pålagringar på ena strålbenet fram, ett ligament hade släppt ifrån böjsenan bak ovanför hasen (man såg hur senan vobblade om man kollade utifrån vid longering) och sedan ville veterinären också röntga ryggen för hon misstänkte kissing spines men där stoppade vi.. Vi ansåg att det vi redan visste räckte.
. .
Det som gick att göra var att först operera henne för patellan i bakknäna (så inte pålagringar skulle bli värre) men där krävdes 2 operationer, först ena bak sedan det andra, sedan en operation ovan hasen för att föröka fästa ligamentet i senan igen. Det krävdes alltså 3 operationer, på en häst som inte kunde stå på box, och det vi kunde få tillbaka var en ev promenadhäst. En promenadhäst som inte skulle få gå i hagen. Och sedan skulle hon inte heller vara frisk för all framtid, troligtvis skulle hon få ont ganska snart och behöva behandlas mera.
. .
Jag tog därför det tunga beslutet att låta mina underbara vackra häst, min bästa vän, att somna in. Hon skulle aldrig kunna få ett värdigt hästliv som hon förtjänade. Det jag hade velat hade varit att låta henne bli pensionär, få gå i stora hagar och få föl men inget av det var möjligt.
.
Jag hade Be Ware (Babsan, Barbie, Barbro - kärt barn har många namn) i 8 år. Vi kände varann utan och innan och det finns ingen häst som lärt mig så mycket som denna fantastiska lilla häst. Tillsammans tog vi oss upp t om 1.40, vi fick massor av vinster och placeringar 1.20-1.30 och den galna Barbie (som unghäst var hon helvild..) var de sista åren en rutinerad och mycket trevlig häst att ha med överallt.
.
Gud vad jag saknar min fina Babsan.



Be Ware
1998-2010†
D-Day-Bayard



Forever missed, never forgotten...







RSS 2.0